Snöbollen: Warren Buffett och affärslivet

Sammanfattning

När en grupp ekonomer kom fram till den Effektiva Marknadshypotesen, för att förklara hur det var omöjligt för flermiljardären och investeraren Warren Buffett att konsekvent överträffa andra investerare, räknade de inte med att han till och med skulle överträffa dem.

Genom att motbevisa deras teori, blev Buffett känd för sin enkla livsstil, att han drev sitt liv som ett företag och tänkte självständigt. Han vägrade att leva sitt liv beroende av vad andra tyckte om honom, Buffetts livshistoria ger oss en inblick i tankesättet hos mannen som inte kunde vinna i sitt personliga liv, men som vann på den finansiella arenan. Snöbollen: Warren Buffett och affärslivet skildrar de berättelser och beslut som gjorde Warren Buffett till den han är idag.

Översikt

När man tittar på de mest framgångsrika människornas liv verkar det finnas en gemensam nämnare bland dem; de började unga och drev sina liv med sig själva som varumärke. Detta gäller den ökända Warren Buffet, en investerare värd 77 miljarder dollar, som bara var sex år gammal när han startade sitt eget företag och sålde Coca Cola och tuggummi till sina grannar och vänner. Vid bara 14 års ålder hade han sparat ihop tusen dollar från sitt tidningsbud och lämnade in sin första skattedeklaration, där han drog av sin cykel och armbandsur som företagskostnader. Vid 26 års ålder hade han redan tjänat in 174 000 dollar och bildat ett investeringspartnerskap för sin familj och vänner.Idag är han känd som "Oraklet från Omaha," och är VD, president och styrelseordförande för holdingbolaget Berkshire Hathaway, med ett marknadsvärde på över 400 miljarder dollar.

Född 1930, växte Buffet upp under den stora depressionen med en far som var aktiemäklare och en verbalt missbrukande mor. Att idolisera en förälder och avsky en annan formade Buffets liv. Hans mor Leila skulle ofta skälla ut både Warren och hans äldre syster tills de grät. Som ett resultat växte Buffett upp med ett outsläckligt behov av att känna sig älskad och att vara med kvinnor som aldrig skulle kritisera honom. När han gifte sig med Susie, hittade han äntligen det som saknades i hans liv, men Susie och deras tre barn kom i andra hand till hans arbete. Utan hans vetskap hoppades hon i hemlighet att när han hade tjänat tillräckligt med pengar, skulle han tillbringa mer tid hemma. Femtio-två år senare fick Susie aldrig sin önskan uppfylld och flyttade ut. I efterhand borde hans registreringsskylt THRIFTY ha gett henne en ledtråd.

Buffett var förkrossad av separationen, levde ensam och kunde inte klä eller mata sig själv. Susie höll kontakten via telefon och skickade till slut sin vän Astrid Menks för att kolla till honom. Restaurangvärdinnan slutade med att flytta in hos miljardären och när Suzie dog 2004, gifte de sig. Buffett satt vid Susies dödsbädd när hon kämpade mot cancer, och var så förkrossad efter hennes död att han inte kunde närvara vid hennes begravning. I sitt nya äktenskap kunde Buffett fortfarande inte sätta något annat än affärer först.

Andra kvinnor spelade en integrerad roll i Buffetts tillväxt och bana mot superrikedom. Det var bridge spelaren Sharon Osberg som övertygade honom att lära sig att använda en dator, och en skribent från Fortune Magazine, Carol Loomis som hjälpte honom att skriva sina årliga brev till sina aktieägare. Dessa kvinnor var varje stöd som Buffett klängde sig fast vid när han steg till storhetens topp.

En annan märkbar kvinnlig influens var Rose Blumkin, en rysk invandrare som kom till USA med ingenting, men som blev grundaren av Norra Amerikas största möbelaffär. Buffett köpte så småningom ut henne, men kände henne tillräckligt väl för att be henne att skriva under ett icke-konkurrensavtal, även om hon var 103 år gammal. En av hans största förebilder, Blumkin var någon som Buffett strävade efter att vara som, och han ville leva lika länge som henne också.

Det var inte förrän Buffett investerade i Washington Post som han träffade dess förläggare Katharine Graham. Hon var hans biljett till hög samhället, där han var minst bekväm. En man av enkla smaker, Buffet skulle hellre äta en burgare, pommes frites och Cherry Coke än att sätta sig ner till en formell måltid. Han bar sitt eget bagage när han reste, och var som en stjärnstruckad unge runt kändisar, särskilt när han träffade prinsessan Diana.

Buffett har levt sitt liv undvikande de som skulle kritisera honom, och medan han är en berömd affärs magnat, är han inte så cool, lugn och samlad i sitt personliga liv.En av de enda magnaterna som aldrig skryter om sin rikedom, han döpte till och med sitt privata jet till "The Indefensible." I linje med sin enkla personliga livsstil, tillämpade han samma principer på sitt affärsliv, med fyra enkla investeringsregler; investera inte i något du inte förstår, misstro skuld, vara där på lång sikt, och bygga in en säkerhetsmarginal.

Förutom dessa fyra strategier, kommer allt tillbaka till att Buffett lever sitt liv enligt sitt inre betygskort. Att inte följa strömmen har sparat honom miljontals dollar, som när han vägrade att hoppa på dotcom-boomen. Han visade sig ha rätt, tiofaldigt. År 2003 varnade han för "vapen för finansiell massförstörelse," med hänvisning till den drivande kraften bakom kreditkrisen. Återigen, han visade sig ha rätt.

Trots hans strategiska uppgång, tror många människor att Buffetts framgång var ett resultat av slumpen. I mitten av 80-talet kom en grupp ekonomer upp med teorin om "Efficient Market Hypothesis," för att förklara skälen till varför det var omöjligt för någon som Buffett att konsekvent överträffa sina konkurrenter. Buffett motbevisade deras teori genom att namnge åtta kollegor som hade samma typ av prestanda, och som var mentorer av David Dodd och Benjamin Graham.

Om Buffett brydde sig om sitt yttre betygskort, skulle han ha insett många förluster. Hans tro att arvsskatt borde ökas, rörde upp många fjädrar.Han kallade det för "Ovarian Lottery," han trodde inte att barn automatiskt skulle ärva sin familjs förmögenhet. Inte bara alienerade han affärsvärlden med denna kampanj, men han delade också sin familj, tillämpade samma princip på sina egna barn och syskon. Han avvisade sitt adopterade barnbarn i ett brev där han sa att han "inte lagligt eller emotionellt adopterat" henne som ett barnbarn.

Begåvad på så många sätt, och en affärsgeni, hans inre poängkort är definitivt en vinnare, och för honom, det är allt som räknas.